Efter tjugo minuter på tåget visade jag en bild för min
mamma som sitter mitt emot mig, och för första gången på hela resan sa någon av
oss någonting. Helt plötsligt från ingenstans börjar en kärring som sitter några
platser bredvid oss att skrika på oss. ”NI VET OM ATT DET HÄR ÄR EN TYST KUPÉ
VA?”. Vi svarar lugnt att ja det vet vi, och det är därför vi sitter där. Då
får vi tillbaka ”ni pratar hela tiden, nu får ni gå här ifrån. Jag har hört er
hela resan”. Kommer inte ihåg mer av samtalet än så, för blev ganska lagom
irriterad, men tror verkligen äldre människor att de ska styra och ställa och
bestämma allting bara för jag e ung och blond? Så, payback time. Resten av
resan satt jag och tryckte så hårt som möjligt på tangenterna (medan jag skrev
den här texten), jag satte igång ljudet på min mobil och tryckte lite extra
mycket på knapparna (många av er har nog
hört hur mycket min mobil låter), när tågkonduktören pratade i högtalarna frågade
jag högt och tydligt varför han ska hålla på och prata så mycket och så högt,
och slutligen när jag klev av tåget önskade jag kärringen en fortsatt trevlig
resa. Dö.
Men, det var inte den enda incidenten under min hemresa. Jag
kommer med två fullpackade stora väskor plus en kasse och ska gå på tåget, som
vanligt väller det ut folk ur tåget och jag ställer mig lite vid sidan, såklart
vill alla som ska på tåget in så snabbt som möjligt och står och trycker. Jag
hamnade någonstans i mitten va alla de människorna, och när jag precis är på
väg att gå på tåget kommer en gubbe och trycker undan mig. Tydligen, så bara
för han e gammal och bitter så ska han få gå på tåget före mig, även om han ser
att jag har svårt för att bära alla mina grejer.
Diss till gubbar och kärringar som tror att de äger världen
bara för att de är gamla. Och som tror att jag är dum och otrevlig för att jag
är ung och blond. (Det finns ju dock undantag, en del tanter och gubbar är
söta).
Gilla eller ogilla här under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar