Som sagt så var det den första "riktiga" intervjun någonsin jag varit på. Då vill man ju vara förberedd, komma i tid och framstå som duktig. Jag började med att missa bussen, men min mamma ställde upp och skulle köra mig och åka med istället. Vi sätter oss i bilen, tänker att vi har gott om tid, och så startar inte bilen. Går till bussen, ger nästan upp redan där när jag inser att jag skulle komma i alla fall 1-1½ timme försent till intervjun, men sen fixade världensbästa mamma skjuts så att vi hann med tåget som gick efter det jag hade planerat att ta, och tillslut var jag framme tio minuter innan intervjun skulle börja!
Jag antar att inte så många av er som läser har varit på någon intervju för ett Enternatiner/Host jobb, så då kan jag berätta att intervjun inte är enskild, utan vi var ett 20-30-tal ungdomar som "intervjuades" tillsammans. I det förberedande mailet jag hade fått stod det att man skulle förbereda ett "tal" om sig själv på en minut, och det hade jag ju tränat in, men istället för att få hålla det här en-minuts-talet fick man lite stressigt ställa sig upp, samtidigt som man blev filmad, och säga några meningar om sig själv. Ärligt så var jag skitnervös. Och när det blev min tur ställde jag mig bara upp och typ fick blackout, kommer inte ens ihåg vad jag sa, men tror det var någonting med, "My name is Hanna, I'm soon turning 18. I really love traveling and meeting new people, and therefore I think this job will be great for me". Grejen med den här grupp-intervjun är att de ska se vilka som sticker ut, vilket jag inte tror att jag lyckades speciellt bra med. Dock så kan jag ju inte säga att de andra sa speciellt mycket mer om sig själva än vad jag gjorde, så det finns ju alltid en chans ändå.
Efter det hade vi liten "work-shop", där vi först skulle ha en namnlek, anledningen var inte att vi skulle lära känna varandra, utan när vi jobbar måste vi kunna komma ihåg gästernas namn, och måste ha knep för hur vi skall kunna göra det. När vi var klara med det skulle vi köra viskleken, fattade inte riktigt varför, men när vi fick förklaringen var det en riktigt bra poäng faktikst! Viskleken är då när man sitter i en ring, en börjar viska något till den som sitter bredvid och så fortsätter det så tills man når den som började. Vi körde en runda och meningen som startade var "I love to party", när det hade gått ett varv hade det ändrats till "I love Arsenal". Meningen som den första säger ändras ALLTID tills det har gått ett varv. Poängen? Snacka inte skit, och sprid inte ut rykten, simple as that.
Sen var det dags för enskilda intervjuer, jag var någonstans i mitten av alla de som blev intervjuade och man såg att människor kom ut besvikna hela tiden. När det var min tur hann jag inte ens komma in i rummet innan mannen som skulle intervjua mig började prata. "This doesn't look good. Do you know what we call people like you? Babies." Jag satte mig ner och han forsatte. "You're only 17, it would be a big risk for us to hire you", sen slutade jag lyssna på hans skitsnack. Varför hade dom kallat mig på intervju om dom tyckte att jag var för liten? Så jag avbröt honom. Det kanske var fel/kaxigt/omoget gjort av mig enligt dom, men varför ska han kicka mig innan jag ens har fått jobbet liksom. Så då började jag prata istället. Jag berättade för honom att jag fyller 18 snart, att jag har hoppat över en klass och alltid har varit med de som är äldre än mig. Jag lämnade fram mitt cv med alla saker jag har gjort, och berättade att jag var mogen för min ålder. Sen ändrades attityden lite, och han började ställa frågor om relevanta saker istället för att bara prata om hur gammal jag är. Dock så blev man bara intervjuad i 1-2 minuter per person, så man hann inte få mycket sagt över huvud taget.
Funderar på om deras taktik var att vara bitchiga och se hur vi reagerade, eller om dom ville se vilka som fortfarande vill ha jobbet efter intervjun. Med mitt dåliga temperament så var jag tvungen att svara för mig liksom, eheh. Det sista han sa till mig innan jag gick ut var "If you get the work, you have to get rid of that pink hair". Jag som tycker att jag passar i mitt rosa hår... Och det var typ det. Får reda på hur det gick inom en vecka. Så håll tummarna osv.
Efter det var jag lite såhär halvtjurig för deras bemötande, men det är väl bara att säga välkommen till verkligheten eller nåt. Såååå, då var jag tvungen att tröst-shoppa och tröst-äta på jensens.
Nu när jag ändå skriver ett överlångt inlägg kan jag lika bra berätta om pinsamaste grejer någonsin igår. Skulle hälsa på min kompis som jobbar i malmö som jag inte har träffat på typ två år. Jag var helt säker på att han jobbade den tiden jag gick dit. När jag kommer in i affären kände jag inte igen någon av dom som jobbade där, så jag antog att han hade förändrats en hel del och "chansade" på att det var den ena av killarna som stod i kassan. Gick fram och frågade om det var han. Var det det? NEJ. hahahah dog. Tydligen var det hans chef :(
I Malmö shoppade jag massa nytt smink (hittade äntligen i min överljusa färg), och en hel del kläder som var på rea. Helt chokad typ. haha. På kvällen skulle jag ut och fira mina kompisar, istället drar typ alla hem, jag var helt nykter och fick vänta på bussen i två timmar. Livet.
Så om någon är lika blek som mig, så funkar det här sminket utmärkt:
Mac Finishing Spray
Mac Foundation/concealer borste 193
Mac extra ljust puder.
Mac Pro Longwear Concealer NC15
Mac läpp-primer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar