En del har också sagt till mig att ”de önskar att de hade ett sånt liv som mig”. Okej ärligt. Jag hade lika bra bara kunnat vara en som bara sitter hemma, umgås med dom som bor i närheten, och det roligaste som händer i livet är när man drar in till ”stan” och fikar. Men det räcker inte riktigt för mig. Jag vill att det ska hända saker, jag vill uppleva saker, jag vill se världen och gör allt som man bara kan. Så det försöker jag att göra! Jag hade kunnat skriva nånting om att man ska ta alla möjligheter man får. Saken är den att man inte får möjligheter. Man måste jobba för det. Leta lite. Försöka. Bjuda på sig själv. Och när man gör det, så kommer det möjligheter, och det är då det gäller att ta chansen.
Vi tar Italien som exempel nu. Jag har spenderat en hel del timmar på att skriva ihop cv, ansökningar och leta jobb på arbetsförmedlingens hemsida. 17år och söka jobb, lycka till liksom. Kedjor som H&M, SF Bio och så vidare, som jag sökte jobb hos från början, har en policy om att anställda måste vara över 18år. Alltså, redan där tyckte jag att det började kännas lite hopplöst, då det är sådana jobb som jag tycker är till mer för ungdomar. Verkligheten är ju sån att även ungdomar under 18 behöver pengar. Men ja, där gick en hel del av mina planer bort. Fast vet ni vad jag gjorde? Istället för att bli bitter och inte söka något jobb alls, skickade jag in cv och ansökan till alla jag kunde. Det finns verkligen ingenting att förlora när det gäller jobb. Det gäller att vara sjukt framåt, våga och försöka. Även fast jag inte är 18 just nu, finns det ju en chans att de hör av sig när jag har fyllt 18.
Tillbaka till Italien då. Jag älskar att resa och uppleva saker. Det är det bästa som finns. Kan det då bli bättre än att jobba utomlands? Om man var tvungen att vara 18 här i Sverige, så var det nog inte jättestor chans att jag skulle få jobb i något annat land heller. Dessutom visste jag inte hur allting fungerade med att jobba utomlands, så jag orkade inte riktigt bry mig om det. Men sen insåg jag att, varför inte ta chansen då? Så jag skickade in ansökningar till en massa företag/hotell som arbetsförmedlingen hade skrivit om på sin hemsida, även om inte hade lagt ut att de sökte personal. Och helt plötsligt var jag inbjuden på intervju till tre företag, som inte ens lagt ut någon annons om att de behövde personal. Jag fixade helt enkelt min egen möjlighet.
Första intervjun var ju ingen höjdare över huvudtaget. De var otrevliga, och när jag hade tagit mig till Malmö för att gå på intervjun, suttit i två-tre timmar och väntat på att bli intervjuad, så säger de bara till mig att jag är för ung och jag får inte säga någonting alls. Bra start. Men man lär ju sig av allting, och någon vecka senare var det dags för två intervjuer till. Tyvärr så hamnade de två återstående intervjuerna på samma dag, så jag fick helt enkelt välja vilken jag skulle gå på. När dagen kom så var jag sjukt osäker på om jag skulle åka dit. Jag hade ju fått så dåligt bemötande av de andra, och förmodligen var jag för ung för det här företaget också. Men, jag åkte dit i alla fall. Det första jag gjorde var att gå fram till chefen och fråga om det var lönt att jag var där, vilket det var. Jag fyller 18 år innan sommaren, och det är då jag ska jobba, så allting funkar utmärkt.
Istället för att få dåligt bemötande, fick jag sjukt bra bemötande. De var såklart tydliga, men fortfarande trevliga. Denna gången hade jag lärt mig av den första intervjun att man inte ska vara blyg och försiktig, utan bara köra på. Så det gjorde jag, och det gav ju definitivt resultat. Och nu är jag här, har eventuellt ett jobb i Italien i sommar, och får fortfarande mail från företag som vill att jag kommer på intervjuer. Det jag ville ha sagt med detta är att, du måste skapa dina egna möjligheter, och du måste våga ta för dig.
Nu tänker jag inte gå in så detaljerat på fler grejer, men tänkte ge lite exempel på grejer jag har gjort. Som jag redan har sagt typ tusen gånger så älskar jag att resa och uppleva saker, alltså är det vad jag är mest ute efter.
När jag var 14 och skulle konfirmera mig fanns det som alternativ att åka till ett kloster i Frankrike, klart jag åkte med. Och nu i efterhand har det lett till att jag har fortsatt gå i kyrkan, blivit hjälpledare, skaffat grymma kompisar som jag antagligen inte hade lärt känna annars, har åkt med till klostret fyra år i rad, och får vara med om en massa andra roliga grejer med kyrkan.
När jag var 16 åkte jag till Oxford med en kompis på språkresa, vilket i för sig är svindyrt, men jag hade världensbästa mamma som köpte den till mig. Det var inte det jag ville ha sagt, utan efter det fick jag reda på att det fanns någonting som hette ”EF CREW”, där man mestadels gör reklam för EF Språkresor på olika sätt, och genom det tjänar poäng. Om man tjänar ihop tillräckligt mycket poäng så är det så grymt, att man får en resa. Det krävs dock att man lägger ner gaaanska så mycket tid på det för att tjäna ihop till en resa, men jag lyckades utan några större ansträngningar samla ihop till några presentkort på H&M på typ 1500kr, några biobiljetter och så vidare. Jag har dock en kompis som samlade ihop till en fyra-veckors resa till Malta, det är ju rätt awesome. Jag tror inte man behöver ha åkt med EF för att bli crew, så det är bara att kolla upp det!
Förra sommaren startade jag företag som fotograf, och fick ett startbidrag på 2000kr som jag kunde investera i företaget hur jag ville. Det var med hjälp av ferieföretagarna och sparbanken 1826 jag kunde göra det. Dessutom fick jag jobb genom kommunen, där det kanske inte är jättebra betalt, men inga större ansträngningar heller, och jag behövde inte spendera hela mitt sommarlov till att jobba. Så, det är bara att kolla upp allt som finns. Sök på nätet, fråga kompisar, fråga föräldrar, gå in på hemsidor du ser på affischer på bussen eller vad som helst. Möjligheter kommer helt enkelt inte till dig, du får skaffa dom själv.
Glasklart
SvaraRadera