Hejdå bästavän

Okej, nu har vi kommit fram till att tiden går helt sjukt fort. Åren rinner iväg och man har tagit studenten. Jag vet inte om ni har varit med om det, men när ni var små, och var i affären, på stan eller något med era föräldrar så hände det att dom stötte på gamla klasskompisar. Efteråt kunde det låta något i stil med "det var en gammal klasskompis jag inte har träffat sen gymnasiet!". Nu är det vår tur. Alla sticker iväg. Någon ska jobba i Norge, någon ska plugga i Uppsala, någon ska stanna kvar och jobba, någon ska ut och resa. Vilka kommer jag att träffa de närmsta åren, och vem kommer jag att stöta på i affären när jag är 40? Och kommer jag vara den som stannar, eller den som kommer tillbaka om 20 år?

Nu är det såhär att det senaste halvåret har jag kommit en gammal kompis väldigt nära. Vi har närmare bestämt känt varandra i åtta år. I vintras åkte vi till Norge tillsammans och KLICK, så var vi tightare än någonsin. Jag har träffat henne MINST 5 dagar i veckan i flera månader nu. Vi har pratat i telefon/på facebook/sms minst fyra timmar om dagen. Det sjuka är att vi alltid har något att prata om. Och vi har alltid kul. Och vi båda är lika cp. Och vi har samma humor. Tänker likadant. Vi är helt enkelt asbra tillsammans. Imorgon så flyttar hon till Göteborg.

Man kan tänka att Göteborg inte är så långt bort. Men från att ha träffats i princip varje dag, till att inte träffas alls är gaaaaanska jobbigt. Vi har umgåtts så mycket att nu när jag ska bestämma något så är det inte längre "kan jag?", utan nu är det "kan vi?". Innan när folk har pratat om sin bästakompis har det typ bara varit ääääh, så tight blir man inte med någon. Men nu förstår jag vad dom menar!

Vi har hunnit med att göra så sjukt mycket saker. Vi har haft såååå kul. Vi har lärt känna så mycket människor. Vi har rest. Vi har varit på bal. Vi har festat. Vi har åkt skidor. Vi har spelat handboll.

Det jag egentligen ville med det här inlägget är att min kära kompis ska veta huuuur mycket hon betyder för mig. Och huuuuur mycket jag kommer att sakna henne. Det är sjukt. Inlägget har säkert blivit helt rörigt. Men i alla fall.

I love u Annniiiiiiii. Vi ses om någon månad. Och du får ha det helt underbart. Så sitter jag hemma själv hela sommaren och väntar på att du kommer hem.