Som jag så fint har lärt mig under hela mitt liv så smäller man ju inte till en vidrig kärring, en irriterande storebror, eller en psykopatisk granne på käften bara för att de provocerar en. Och som jag så fint lärde mig på en psykologilektion så skall man inte heller hålla inne sin aggression. Jag har ett jävla temperament. Om någon jävlas med mig så är det nära på att smälla direkt, men jag har lärt mig att ta det lugnt. Vad jag också vet är att det inte är lönt att ta en diskussion med en idiot. Istället skriver jag av mig här, och ni får något roligt att läsa om gubbar och kärringar i kollektivtrafik, medelålderskärringar på puben, eller psykopatiska grannar i tvättstugan. Och där har vi det! Dagens problem: psykopatiska grannar i tvättstugan.
Vår tvättid var slut kl 17.00. Kl 16.50 är vi nere i tvättstugan för att hämta upp den sista tvätten. Med oss ner i källaren har vi Kenneth, som jag väntar med utanför tvättstugan, då man inte får ha med sig djur in i tvättstugan. Samtidigt som oss kommer en kvinna, som förmodligen har ett jävligt dåligt liv, med två sjukt jobbiga ungar, som ska ha tvättstugan efter oss. Istället för att vänta på att vi ska bli klara ställer sig kvinnan med barnen, precis framför mig och Kenneth i dörren till tvättstugan.
Ungarna skriker, viftar med händerna framför, och försöker röra Kenneth. De frågar om han är snäll, och jag svarar snällt att ja, det är han, men man skall vara försiktig med hundar, och särskilt de man inte känner. Jag ber barnen att inte klappa honom, och att inte hålla på och vifta. Samtidigt står mamman och glor surt på både mig och min mamma. Kenneth har varit snäll, och jag håller honom så att han inte ska lukta på barnen. Barnen fortsätter att skrika och försöka närma sig honom, och då undrar såklart Kenneth vad fan dom håller på med. Så fort Kenneth rör sig skriker barnen, och mamman glor ännu surare. Jag och min mamma tycker synd om Kenneth som blir provocerad, och min mamma föreslår att medan vi är i tvättstugan så kan de ställa sig en bit bort och vänta på deras tur. Tvärt, surt och aggressivt nej. "Kan du inte hålla koll på din hund så ska jag fan se till att göra det!". Påhopp nummer ett. Okej, då tar vi in honom i tvättstugan så får ni vänta här utanför tills klockan är 17, och det är er tur. Anfall nummer ett. Mamman nästan hoppar mot min mamma och mot listan där reglerna står, och förklarar väldigt hotfullt att djur inte är tillåtna i tvättstugan. Min mamma föreslår inte, utan säger nu till att de får vänta på sin tur och att hon ska ta bort barnen från vår hund. Nu kommer påhopp efter påhopp efter påhopp, och här någonstans går jag in i ett mode där jag är så jävla irriterad att jag inte kan tänka klart, och kommer därför inte ihåg vad som sades.
Utan att Kenneth hade rört sig överhuvudtaget säger hon att vi inte kan hålla koll på våran hund, vi beter oss som om vi vore barn (där står hon och skriker inför sina barn), hon frågar var vi bor, var min mamma jobbar och så vidare, och försöker av någon anledning att hota oss? Hon ställer sig i princip på Kenneth, och så att vi inte kan gå förbi. Såklart blir vi sura och frågar vad fan hon håller på med, och att hon kanske borde skaffa hjälp. Vi gick förbi henne, och önskade henne att hon ska må bättre snart.
Jag förstår inte varför vissa människor bara existerar för att förstöra andras dagar. Då kan ni väl lika bra bara låsa in er i ett mörkt rum och ha ett dåligt liv för er själva. Men be my guest, va otrevlig och hotfull, jag tycker mest synd om sådana imbecilla miserabla människor.
"Jag hoppas du, aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar