Det betyder inte att jag lägger ner bloggen

Innan jag skaffade blogg hatade jag bloggar och bloggare. Särskilt illa var det när någon random startade blogg och skrev om sitt tråkiga, vanliga liv. Var har jag hamnat nu? Just precis där. Faktum är att jag inte gillar min blogg själv, men ibland tycker det är kul att skriva av mig. Dessutom är det ju kul när man ser att det faktiskt är en hel del som går in och läser, när man har lagt ner lite tid på inläggen.

Dessvärre har jag inte lagt ner någon tid på inläggen, någonsin i princip. Någon gång ibland, i perioder får jag tillbaka skrivsuget och skriver längre inlägg, som jag själv tycker är intressantare. Som jag själv tycker är roliga att skriva, och läsa. Tyvärr har jag inte känt så på ett tag, och därav inga intressanta, och nästan inga inlägg över huvud taget.

När jag gick på C4, som nu var ett bra tag sedan, läste jag textkommunikation. Där skrev jag flera timmar i veckan. Kanske inga texter som är relevanta för en blogg, men jag skrev. Ibland kände man för att skriva, ibland inte alls. Ibland blev det bra texter, ibland kunde man slänga dem direkt. Efter jag hade skrivit, gav jag min text till en av mina "textkompisar", som läste igenom och ändrade texten så som de hade velat ha den. När de var klara, fick jag tillbaka den, ändrade det jag ville, kanske kom på något nytt, nåt bättre. På det sättet blev det att jag skrev bra. Vilket jag inte tycker att jag har gjort på längre. Nu läser inte ens jag igenom mina texter längre, skriver inget vettigt, har ingen röd tråd i texterna, och det är förmodligen därför mina texter inte håller alls samma standard som förut.

Sedan en vecka tillbaka har jag studerat engelska på heltid, förutom det har jag jobbat, tränat, tagit hand om mina hundar, och allt annat som man behöver göra. Därav har jag inte heller någon tid till att skriva. Det betyder inte att jag kommer att lägga ner bloggen. Jag vill ha kvar den, jag vet att jag någon dag kommer få tillbaka mitt riktiga skrivsug, och skriva en lång jävla text med någon mening. Och om jag inte får tillbaka det, så kommer jag åtminstonde att börja skriva igen när det närmar sig Australien (har kanske förresten glömt att säga att jag har kommit in på skolan, heheh). Jag kanske lägger upp några bilder ibland, någon låt som är asgrym, eller nåt meningslöst inlägg för att jag känner för det just då.

Förut när jag brukade skriva mycket hade jag speciell musik, speciella artister, och speciella låtar som jag brukade lyssna på. Och det roliga är att jag idag helt random kände att jag hade en "Ed Sheeran-dag". Gissa vem jag brukade lyssna på när jag skrev som mest? Just precis, Ed Sheeran. Det kanske är därför jag har skrivit det här långa inlägget nu. Dessutom har jag blivit sugen på att skriva om min novell "Att vara populär" (som jag nämnt innan), som jag vann andrapris för i en skrivatävling. Jag har hittat den, men är inte helt nöjd med hur den är skriven. Så kanske, kan ni någon gång i framtiden få se den. Möjligtvis omskriven, eller som den var från början, eller både och.

Och för att lägga till lite meningslösa meningar, så har jag haft en sjukt bra helg, och en allmänt bra vecka. Det är skönt att ha en massa att göra. För folk som inte har fått prova på att inte ha något att göra, så låter det kanske konstigt när jag säger att det inte finns något värre än att inte ha något att göra. Engelskan jag läser är rätt krävande, men sjukt nyttig, ganska kul och än så länge har jag haft en grym lärare.